Det är så förunderligt att en del människor finns där när man som mest behöver det. Gamla goa vänner och kollegor som bara finns där och ger allt jag kan behöva, besök, promenadsällskap, brev, mail, sena kvällssamtal, böcker, ljudböcker, filmer, stickningshjälp, små väna tankar och massor med omtanke från alla möjliga håll. Och när nya vänner blir verkligt goa vänner så blir man så varm i hjärtat så bara det måste bekämpa sjukdomen.
En god vän masserar mig, så gott det nu går efter behandlingar, ont efter operationer etc, men det går och är så underbart skönt, både att få beröring och pratet till. Tack I-L för att du finns och ger mig detta så ofta jag vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar