tisdag 20 december 2011

Cellgiftsbehandling i min version, 20 oktober och varannan vecka framåt

Behandlingen startar egentligen dagen innan med blodprov där de kollar att alla värden är OK (röda blodkoppar, vita blodkroppar mm). På morgonen (måndag morgon) inställelse 8.30 på Falu lasarett. Då jag inte fått äta har man trixat en hel del med anti-illamående mediciner som gått lite olika bra, första gången otroligt ont i magen, fjärde gången kräktes jag som en räv, nu senast (19 dec) har det gått superbra. Efter första dagen med tre olika dropp på sjukhuset laddas jag med en flaska i ett midjebälte som ska gå in i blodet under två dygn, men kan jag få hemma. Tredje dagen kopplas den loss och behandlingen är över.

Tar cortison några dagar efterpå för anti-illamående plus en till tablett mot detta. Biverkningarna visar ganska direkt, trött och pigg samtidigt (cortisonet ger en energiboost som gör det svårt att sova, man blir lite hyperaktiv), stickningar i fingrar och ansikte vid kyla, behöver t.ex handskar för att ut något ur frysen, svamp i munnen, näsblod någon gång, dålig mage, men tappar inte håret! Bingo!

Första veckan mår jag upp och ner, efter ca 7 dagar är alla värden som sämst (hb, vita blodkroppar låga) och är som mest infektionskänslig och "låg" överhuvudtaget. Därefter mår jag allt bättre andra veckan tills det är dags igen. Vissa dagar mår jag så himla bra så jag helt glömmer bort att jag är egentligen rätt sjuk! Då blir det extra jobbigt att få ny behandling som drar ner mig i träsket igen...
 


Får göra en operation för att sätta in en "port-a-cat", en liten dosa som läggs under huden under nyckelbenet med en slang under huden som kopplas in i en stor ven. Här sätts framöver nålen in där cellgift och annat ska sprutas in, kan ocksp användas för att ta prover så man inte behöver bli så stucken. Op gick bra, tog en förmiddag, men fick väldiga problem efterpå, smärtor i axeln, ömt, dosan gör ont. Flera läkare tittar på den och tycker den ligger väldigt ytligt och sticker ut. Läkaren som opererade tror att han kommit åt någon nerv som ger denna smärta. Känns som om detta inte är vad jag behöver uppepå annat. Den skulle ju avlasta, inte ge mer smärta...




1 kommentar:

Unknown sa...

Min älskade mamma har genomgått det du beskrivit DU är stark kämpa på kramar hälsningar Anita Wahlberg