Nej den andra natten på postoperativa avdelningen blev inte lugn den heller.
Vi morgonbesöket gjorde det fortfarande utomjordiskt ont och miljön var allt annat än lugn där sängarna stod ganska tätt med endast draperier emellan.
Den kompetenta personalen jobbade hårt för att smärtlindringen skulle ta men det tog tid att hitta rätt.
När jag kom på eftermiddagen var Åsa plötsligt borta! Det visade sig att de hade flyttat henne till "hemavdelningen" 70A1:1 och nu till eget rum, snacka om miljöombyte.
Till en början var smärtan svår även här men som genom ett trollslag hittade man rätt genom att kombinera två starka mediciner med Alvedon som då "boostar" dessa.
Nu kunde Åsa slappna av och vila, äntligen!
Under eftermiddagen reste hon sig upp och gick ett litet varv på rummet med stöd, jo faktiskt det är möjligt!
På kvällen flöt samtalet precis som förr och jag fixade så att hon kunde säga hej till dem där hemma per telefon, vilken lättnad!
Nu är Åsa på väg tillbaka!
4 kommentarer:
Ytterligare ett steg i rätt riktning . Vad skönt att höra. Tuff match dock! Ta hand om varandra! Tänker på er hela tiden.
Det låter verkligen skönt med smärtlindring och eget rum...få vila...mmmmm :-)
Ser på Greys Anatomy med Brita. Inte sällan står det ett gäng med händerna i magen på en patient och plockar med organ i olika färger och storlekar. Och så tänker man att "ja ja, men så där går det väl ändå inte till...inte kan man resa sig efter det??!!...".
Men, än en gång har verkligheten överträffat dikten!! Wow!/Karin
Underbart att höra att Åsa fick bli kvitt smärtan. De är duktiga inom vården.
Tänker på er hela tiden.
Många kramar från Edmans
Tack Lars-Olof för att du tar dig tid att rapportera till oss varje kväll. Det känns mycket bra att höra om att det går åt rätt håll. Ta hand om er! Ann-Sofi
Skicka en kommentar