Skrevs in på Uppsala Akademiska igår, Sole var med dit. Inskrivning innebar flera samtal om hur operationen går till, vad som väntar mig efteråt, hur det kan kännas etc, allt för att jag och vi ska vara förbereda på hur det brukar bli, även om de inte vet vad de ska finna hos just mig och vad de måste operera bort och vad det kan innebära. Även provtagningar, EKG, instruktioner från sjukgymnast (andningsövningar, hur man reser sig med så stort sår i och utanpå magen etc) och stomiterapeut utifall det blir utfallet vid operationen, träff med narkosläkare. Allt tog 4 timmar, sen fick vi åka hem på "permis" till söndag em då vi ska ner igen för förberedelser och operationen blir direkt på måndag morgon. Blev såå bra omhändertagen av Yvonne, expert på bukhinnecancer och Haile Mahtemes högra hand. En underbart trevlig och oerhört kunnig sköterska som är saklig och med stort varmt hjärta som gör att jag slappnar av.
Det är denna operation jag ska göra, och det är Haile Mahteme som ska operera mig. Alla säger att han är väldigt duktigt och dessutom väldigt trevlig (det kan jag intyga):
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Artikelarkiv/Behandling/Unik-operationsmetod-raddar-liv/
Hur just jag kommer klara av allt vet de såklart inte, men de är så positiva, jag är så ung (hmm...), är jämförelsevis "frisk" och har ingen sjukdomshistoria. Men säkert är att detta blir den värsta och jobbigaste upplevelsen i mitt liv hittills. Särskilt nästa vecka, med 1-2 dagar på centralintensiven, uppvakningsavd med övervak och därefter till avd 70A för vård i ca/kanske två-tre veckor, beroroende på vilka komplikationer det blir.
Det är massor med känslor kring det de berättar, otäcka och ledsna och skräckblandat om jag kommer klara av det. Oftast stänger jag bara bort och vill inte tänka på allt som kan inträffa. Måste ta en timme i taget, en dag i taget. Förbereder nu här hemma, det är en del att fixa, med papper, bankkonton etc när man ska vara borta ett tag.
TACK för alla underbara hälsningar, goda och väna tankar!
Förresten, vi kommer ordna med lite info här på bloggen via goa vännen Pia och/eller via Sole om han kan koppla upp sig fr Uppsala.
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
4 kommentarer:
Ja, då är det bara att hålla i allt vad tummar och tår heter och tro att din operation kommer gå bra. Tänk på att vi alla tänker på dig när du vaknar, tisdag morgon eller vad det kan vara. Dubbelmarathon är inget man själv önskar sig, men nu är det ett faktum.
Jag tror du är i superform för detta Åsa! Nu biter vi i det sura äpplet allihop...
Hej vännen! Vi väljer att se allt som är positivt nu, ung, i övrigt frisk, i bra form, envis som en Ås(n)a och med fina veckor i Provence o fjällen i bagaget! Det är mkt som ligger på plus-sidan! Du kommer att finnas i mina tankar varenda minut tills vi hörs! Kramar i massor!
Hej igen! Nu har jag läst artikeln om din kommande operation! Jag känner tacksamhet för att du fått privilegiet att bli behandlad med denna metod, och förstår nu mer vad du ska gå igenom! Tummar o tår hålls nu hårt för att du ska komma så lindrigt undan som möjligt map komplikationer! Kram!
Nu har jag också läst artikeln. Nu förstår jag också mer. Du finns i mina tankar. Kram!
Skicka en kommentar