Ja, det är vi, och det är lite tufft att läsa granskningen som DN gör just nu om elitgymnastik och hur tränare beter sig och träning genomförs i Stockholm och Eskilstuna. Föräldrar varnas av fd gymnaster. Utskällningar, långa träningspass (>20 timmar i veckan), viktkontroll mm verkar vara något man tillämpat. Det pratas om en sektliknande träning och ledarskap.
Men jag känner INTE att det stämmer på Gymnos i Falun och den grupp Klara deltar i. De tränar nu ca 11 timmar i veckan, Klara går på tre pass. Ja, det är ibland 4 timmar i stöten, men det är inte 4 timmars intensiv träning, det är många olika moment, lek, paus, matpaus, styrketräning, stretchning, teknikträning på fyra olika reskap (barr, bom, matta, hopp). De har "matprat" om vikten av att äta bra och rätt mat som ger energi och om vikten av att sova bra och vila. Men, visst är det tufft ibland, övningarna blir svårare och svårare och det gör ibland ont att stretcha ut i spagat. Tränarna pushar på men de bygger främst upp styrka och smidighet och sen kommer övningarna av sig själv. Men vi tycker Klara verkar må jättebra, hon blir stimulerad, vill gå dit, är glad, det går bra i skolan. Hon är så väl tränad så andra saker hon provar på går så lätt, t.ex snowboard nyligen. Så jag känner INTE att artiklarna stämmer på Falun. Men visst håller vi koll.
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
2 kommentarer:
Hej Åsa!
Jag håller med. Barnens träning är hård, stimulerande, tidskrävande men kul, utvecklande och schyst. Och det är vårt föräldraansvar att hålla koll på det och vara noga med att barnen trivs med det de håller på med!
/Ingela
också gympaförälder
Hej,
Brita (-97) tränade med i Gymnos tre år, men slutade. Det var bristen på kompetenta tränare som var orsaken. Det kändes varken säkert eller bra. MEN jag har förstått att situationen är mycket bättre nu!
MEN det finns ett grundproblem med ag-gymnastik, och det är att det krävs samma disciplin och träningsdos som för triatleter för att bli bra.
Med den skillnaden att det är BARN! och inte vuxna det gäller.
Barn som knappast har den kunskap, erfarenhet och mod som krävs för att infrågasätta och gå emot ledare och föräldrar.
Så visst finns det anledning att vara vaksam och kritisk som förälder.
Skicka en kommentar