Har idag varit på den andra utvärderingen på onkologmottagningen om hur cellgiftsbehandlingen går. Fick bekräftelse på att det inte är konstigt om jag nu börjar bli sliten i kroppen och trött. Levervärdena var dåliga, läkaren vill därför minska på dosen, eller ta längre paus mellan varje behandling eller ta bort ett av cellgifterna (har hittills fått en kombinationsdos med två olika sorter). Han har inte bestämt ännu, det beror på när vi kan få besked om när operationen blir av. Men att levervärdena är sämre är ett argument för att det är läge för operation och inte gå på med mer cellgifter för kroppen bryts ner för mycket. Så nu blir det tre veckors uppehåll till nästa behandling. Jag kände en enorm lättnad när det blev bestämt. Hoppas jag nu hinner få tillbaka lite energi och inte mår så illa hela tiden.
Försöker "träna" fysiskt, eller iallafall vara aktiv varje dag. Igår en helt enormt underbar skridskotur på Runn i förmiddagssol, klarade 16km-banan med kära mamma (även kallad stålmormor!). Långfärdsskridskor kan bli nästan en meditation ibland när man får flyt på åkningen. Man lutar sig fram och åter åt sidan, trycker på med långa lugna skär för snabbaste fart, alldeles tomt på folk, isvidden öppnar sig, enda ljuden är den egna andningen och skridskoskäret mot isen och vinden i öronen. Åker också till och från med stavar, och då man tar i med stavarna går det fortare och även överkroppen tränas. Idag istället promenad vid Jungfruberget en timme. Men efterpå blir jag såå trött, men det är ju som det ska vara.
2 kommentarer:
Vad skönt att du får en paus! Och långfärdsskridskor måste ju vara ett perfekt sätt att komma iform o samla energi, vad härligt det låter!! Kram!
Pia plupp: ja det är iallafall något vi har som ni inte har uppe i Lappriket... Välkommen söderut och prova! Fast jag längtar till era fjällvidder.
Skicka en kommentar