fredag 27 januari 2012

Varför en blogg?

Ni är några som frågat varför jag skriver om att vara sjuk, hur jag mår, familjen etc, och det är en bra fråga att ställa sig, och det har jag gjort. Som jag ser det fyller min blogg den funktionen att här kan jag skriva om hur jag mår, vad som händer och ni som läser vet ungefär läget. Det innebär för mig att när vi träffas eller pratas vid på telefon så vet ni redan ungefär vad som hänt. Då kan vi istället prata om annat, om hur Du har det, om roliga saker, om framtiden etc. Annars blir det lätt så att ett samtal handlar mycket om min sjukdom (och det är inte alltid så roligt att prata om), och ibland vet jag inte vad jag berättat för vem och det blir så mycket fokus på min hälsa. Den är roligare att prata om annat tycker jag!

Det har ett värde för mig att skriva och formulera mig, det ger tid för reflektion. Kan jag såklart göra i en egen vanlig skrivdagbok, men nu har jag valt att prova denna form istället.

Sen är det ibland svårt att veta om jag skriver för mycket eller för lite, för ingående eller för ytligt. Ni som läser får gärna hjälpa mig att finna rätt ton och ge feed-back på innehåll så jag lär mig. Skicka en rad på mailadressen eller kommentera i en kommentar till ett inlägg. Jag blir såå glad att få hjälp på traven eller få en hälsning från Er som läser. En del av er träffar jag ofta eller har goda samtal med på telefon eller mail, andra bor långt borta och vi har inte så mycket kontakt. Men det ger alltid gott att få en kontakt. Att bli frisk från en sådan här sjukdom gör man inte själv, och familj och vänner har en oerhört stor del i hur jag mår. TACK för alla glada tillrop och väna tankar, det ger mig ständigt styrka och mod.

7 kommentarer:

Calimero Familjebutiken sa...

Ännu en gång så klokt skrivet fina Åsa och jag är ju inne på din linje. Har bara sett fördelar med bloggen dels för att ge bra info till oroliga omkring sig, dels för sin egen skull (skönt att få ur sig tankar och händelser) men kanske också för framtiden att kunna se tillbaka och reflektera. I bland behöver man backa bandet lite, landa lite i det som hänt. Vissa händelser tar man sig igenom av ren överlevnad men man kan också behöva se tillbaka för att förstå vad som hände för att kunna gå vidare.
Jag hoppas att du orkar fortsätta dela med dig för jag undrar ofta hur ni har det.
Fortsätt att vara den du är det tar dig långt, långt. Krama alla de dina från mig/oss och hälsa.
Varm Kram Petra

AnnaPanna sa...

Jag tycker inte ens du behöver fundera eller fråga. Du ska göra det som känns bra och rätt för dig. Så borde alla göra. Naturligtvis med hänsyn till andra. Jag tycker det är suveränt att du bloggar och delar med dig. Det är modigt och starkt och bra för mig som befinner mig långt ut i periferin i din krets.

Kram Anna

Anna i Malmö sa...

Kära Åsa,
Du är helt rätt på det tycker jag! Det är så skönt att kunna följa dig och precis som du skriver kan man prata om annat när man sen pratar. Dessutom skriver du väldigt bra, med inlevelse och äkta värme. Jag tänker på dig ofta ska du veta och jag vill så innerligt gärna åka hem och hälsa på dig. Vi får höras och bestämma när!
Stora kramar
Anna

Lena S sa...

Fortsätt att sktiva din blogg Åsa! Det är inte så farligt med dagens sociala medier, och vi som läser är ju dem du känner, inga andra. Vi som är lite utanför, det hjälper oss enormt, men kanske får du inte alltid höra det från oss, när vi varit med om en hisnande upplevelse i det du berättar. Du är jätteduktig, du tänker så riktigt, och jag tror att du skall ha din blogg för att ha lite av din egen privata sfär, DU har skrivit det, ingen kan ta det ifrån dig. För man glömmer, ofta jobbiga saker, som man kan behöva senare för att förstå, och kunna känna glädje den dagen man tycker det blev jobbigt igen.
Jag kan fortfarande inte förstå det du går igenom, men din blogg hjälper mig mycket.
Fortsätt Åsa, och så skall jag vara duktigare att skriva mail.
Jo, man vill ha fokus på något annat också när det är svårt, då är det så skönt att höra om andra hur de har det. Tummar för dig!

Asaersa sa...

Tack för alla fina tankar och medskick, jag tar dem till mitt hjärta och vi får hoppas att det räcker låååångt. /Å

Pia sa...

Hej fina vännen! Det finns eg inte mkt mer att säga om detta som inte redan är sagt ovan! Jag har också för egen del funderat över varför blogg o inte vanlig dagbok, men svaret för mig har varit att jag tycker om kommunikationen man får, det blir mer levande. Och detta är DIN sida, du bestämmer vad du vill dela med dig av o jag är otroligt tacksam för att du gör det, och på ett så fint, ärligt och rakt sätt. Tack för det, och en massa kramar från mig till dig!

Maria Wetterlöv sa...

Jag kan bara säga att jag är oerhört tacksam över att få vara med dig på det här sättet, då det är så förfärligt svårt att vara med dig på plats. Du finns i mitt hjärta. Kram till dej, Sole och barnen :)