En reflektion är detta med cancer och socker. I slutet av sommaren, då jag började känna av sjukdomen men innan jag förstod vad det var, hade jag ett starkt godissug. Köpte smågodis och åt säkert lite varje dag. I efterhand så insåg jag att tumörerna behövde detta, de krävde socker... Därför har jag försökt sockersanera, direkt från jag fick besked om återfall. Och det bekräftades ju igår när detta med druvsocker som uppsökande transportör av markörer.
Dagen igår var dock enda stor smärttunnel. Måndag kväll/natt fick jag tarmvred... DET gör ont. Men jag bara skulle göra pet-röntgen, för att kunna få cyto omgående. Det var kanske inte så smart att köra själv Uppsala tur och retur... hmm, men vad gör inte man när man har ett mål att uppnå?...När jag till slut kom hem till Falun igen var det en sån lättnad! Har tillbringat kväll/natt på sjukhuset, fått behandling, röntgats 2ggr till, och igårkväll släppte det! Att inte ha ont är så fundamentalt!
Så idag blir det äntligen cellgifter. Äntligen händer det något mot själva sjukdomen, inte bara undersökning.
2 kommentarer:
Åsa! Har också funderat på det där med socker. Det är ju tumörernas bränsle och det känns inte alls bra att sätta i sig sött, men så svårt att låta bli! Ska försöka undvika det så gott jag kan. Skönt att det börjar hända saker för dig nu! Väntan är alltid värst.
Kram/Sofia
Ja alla dessa undersökningar! All denna väntan. Det enda man vill när man är så sjuk är ju behandling. Att de gör allt de kan.
Skönt att behandlingen är igång nu. Alla goda krafter i samverkan! Jag skickar dig ännu mer hopp och kämparanda! Stora kramar till dig, tappra Åsa! / Helena
Skicka en kommentar