

Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
lördag 5 oktober 2013
"Hon har krulit hår"
Så underbart beskrev min nu 7-årige son mig för ett tag sen. "Krulit hår", jajamensan! Det var vid föräldramötet för 1:orna. Barnen hade i förväg fått beskriva sin förälder som skulle komma på mötet med 3 meningar, hur hen ser ut, något hen är bra på, något hen gillar att göra. Sen fick vi föräldrar leta efter den lapp som vårt barn skrivit! Gissa om det var kul! Så många inledande skratt på ett föräldramöte har jag aldrig varit med om. Jag gillade bäst "Hon har magrutor" - inte många mammor som får den beskrivningen av sin son (det var INTE jag...)!
Det blev så, krulligt, eller i vart fall lockigt, det nya håret som nu vuxit ut i snart 12 månader. Jag känner inte igen mig själv, men jag tycker i alla fall livet är enklare med krulit hår än med rakt, det är faktiskt mindre fixande. Så alla krul-kompisar, vi har det lättare än de med rakare variant!

Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar