Läkare ringde igår kväll. Analyser klara och beslut tagna om behandlingar, det blir inte som jag trodde. Nu säger de att det troligtvis inte är en primär äggstockscancer, utan primär bukhinnecancer, som dock liknar äggstockscancer både till utseende och beteende. Detta innebär andra cellgifter än jag fått tidigare, med andra biverkningar, och de kommer köra på längre än jag trodde. Startar cellgifter på måndag. 6 nya omgångar, var tredje vecka, alltså ända till i slutet av september. Och jag som ville börja jobba efter sommaren. Den negativa största överraskningen är att nu kommer jag högst troligt tappa håret. Känns urjobbigt. Man ser så mycket sjukare ut. Kanske kan man få prova att ha "ismössa" under tiden man får cellgifterna för att försöka behålla håret, men hörde samtidigt att man avvaktar med det på onkologen i Falun då man inte sett positiva resultat. Tog blodprover igår, de kollar alla salter i blodet (t.ex. kalium), blodvärden och tumörmarkörer mm och håller koll hela tiden.
Deppigt att det blir så omfattande. Jag trodde det värsta var över, men nu känns det inte riktigt så även om såklart det värsta med operationen är över.
Cellgifter suger, det tär så på psyket att se giftet flöda in i blodet och i kroppen även om man vet att det är till för att bli frisk. Ska försöka kämpa med att vända tankarna och se det som "medicin som helar" istället för "gift som bryter ner". Mindcraft (Minecraft...).
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
5 kommentarer:
Mmmm....tufft..verkligen...
Håll ut vännen :-)
Hoppas på att "andra biverklingar" också kan betyda "mindre biverklingar". Även om håravfall givetvis blir jobbigt :-(
Kramar Karin
Åsa! Åh vad jag önskar du slapp gå igenom detta, men du ska bli frisk o då är det bra att de tror sig hittat rätt Helande medicin... Dunder-knockout på alla knasiga celler ska det bli!!
Tänk om vi vänner kunde ta någon kur var åt dig, det är vi många som skulle göra!
Kram till dig o dina fina!
Bra sagt Pia Plupp. Jag tar gärna en kur. Men kanske inte håravfallet, förstår att det känns mycket jobbigt. Håret är så viktigt, ligger det inte som man vill själv, fast ingen annan ser, vill man inte visa sig. Men det kommer ju tillbaks, kanske finare än tidigare.
Du kan ju ha sjalar och sånt virade runt huvudet.
Minns du Stenbacks dotter, hon tappade håret men var jättetuff med det och visade sig.
Kram Anna
mindcraft, minecraft, yourcraft!
Du är oslagbar!
Karin L
Att tappa håret är väl ändå en baggis? Nu är det inte mösstider, men det finns mängder med riktigt justa solhattar och sjalar. Lösögonfransar och kajal för ögonbryn, också snyggt.
Skicka en kommentar