Läste en välskriven, träffsäker artikel i DN Söndag igår, om en trebarnsmamma med cancer. Mycket klokt. Såklart särskilt det som är viktigast, njuta av nuet man har nu och inte tänka för mycket på vad som kanske händer sen.
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar