Samtidigt pågår vardagen för alla andra, barnen, familjen. Mamma finns där för oss som en oändligt trygg bas, bara kliver in och fixar så barnens skola och fritidsaktiviteter och makens jobb fungerar. Jag kan släppa allt och bara försöka ta mig igenom en tillkommande prövning. Fan också, kan det inte räcka med de redan kända prövningarna? Varför kan jag inte få lugn och ro och försöka räcka till att klara av illamåendet och den kända oron inför sjukdomens konsekvenser. Ibland orkar jag bara inte vara stark.
Får nog i allafall komma hem igen idag. Skönt.
4 kommentarer:
Mina tankar är med dig. Hör av dig om du vill att jag ska komma någon dag. kramar
Nej, fy tusan. Jag anropar alla tänkbara goda väsen om att du ska få mycket styrka, lugn och tur. Det är verkligen din tur att få av det goda nu!!! Kram från Ann-Sofi
Åsa, du finns med i min vardag. Tänker på dig då och då, funderar hur du mår etc.
Vet inte om du ens vill ha frågan - men du ska veta att jag gärna kommer till dig var du än är, hemma eller på sjukhus. Ge mig en hint om du så vill.
Kram Anneli!
Nej, ibland måste man få vara svag. Det är så tufft för dig nu. Sköt om dig och släpp alla måsten. Jag tänker på dig fina vän! Kram!
Skicka en kommentar