Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
onsdag 10 oktober 2012
Fyrverkeri?...
Avslutningen igår med de sista centilitrarna cellgift blev en chockupplevelse. Jag fick en allvarlig allergisk chock av cellgiftet. Sån tur att det kom just då, sista kuren, sista hundra millilitrarna... De stängde av direkt, fick tavegyl, cortison och de fick öppna akutväskan och fiska fram adrenalin. Två läkare ch två sjuksyrror stod kring sängen och frågade "Åsa, svara, hur mår du", blodtrycket mättes hela tiden, pulsen, jag hörde dem men hade inte lust att svara. Jag såg ut som en rödkokt kräfta. Märklig känsla. Efter en stund försvann trycket över bröstet, halsen och utslagen över hela kroppen. Inte skönt. Avslut med fyrverkeri, jaminsann! Fick iallafall komma hem, sov bort kvällen, nu känns det OK igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Heja Åsa!!!
//Micke K
Oj, det där fick jag också (håller på att läsa igenom hela din blogg nu, nerifrån och upp). Men jag fick det pi början av behandling 2, vilket visst var vanligt. Så jag fick en långsammare igångstart igen och då gick det bra.
Sjutton vad snabba de var när det blev akutläge, alla visste sin plats och allt klaffade perfekt. Jag klarade dock att svara dem vid tilltal. :)
/Eva
Skicka en kommentar