Sol och moln, glädje och sorg

Har haft helt underbara dagar i Stockholm med goda vänner på Yasuragis Japanska bad i Hasseludden, snabbt drop-in till kära kollegor på möte i Stockholm, middag med två arbetskamrater, shopping, träff med gamla fina vänner på Vetekatten, och ett härligt 60års-kalas. Spände bågen högt och det gick bra, fick energi av alla fina möten med vänner. Får vila nu i veckan med ultraljud, läkarbesök och kanske ny cellgiftsbehandling... Sen är det väl så att man kan shoppa sig lycklig... eller?

Men helgen slutar i djup sorg, framför allt för Nils, vår fina 11-åring. Han somnade förtvivlat gråtande efter att vi berättat att hans underbara lärare på Östra skolan inte lever längre. De skildes åt i klassen i fredags, lördag morgon gick hon bort plötsligt. Härliga, underbara Anette som från 4:an fått ordning på klassen efter att de bytt lärare varje år. De var stökiga, pratiga, nådde inte målen i skolan. Nu har de lyft sig, det finns ett driv att lära, Nils stortrives med fröken som hade glimten i ögat och mötte honom så bra. Han har gått från underkänd i flera ämnen till att vara jätteduktig, jobbar bra, vill lära mer. Jag kan inte se någon annan källa bakom detta än Anette. Och nu raseras allt. Förtvivlans känslor för hennes familj, kollegor och eleverna. Ibland vill man bara göra rewind så allt inte har hänt eller hoppas att allt bara är en ond dröm.