En helvetes djävla sjukdom

Varför jag? Varför pappa? Varför alla friska människor som lever ganska normala liv, äter bra mat med grönsaker, väljer ekologiskt ibland, rör på sig? Vad är det som gör att unga, medelunga (kallar mig hellre medelung än medelålders som man nog egentligen är när man är 45...) människor får denna överdjävliga sjukdom. Svaret kommer väl om några år när forskningen kommit lite längre. Det känns som om jag väldigt gärna vill veta orsaken NU till att just jag blivit sjuk så jag kan göra något åt det och ändra livsföring för mig och min familj så inte någon mer i familjen får cancer i framtiden. Det känns som om jag är omringad av cancer, det är som en radar som hela tiden hör detta ord på TV, på radio, läser om det. ÄR det extra mycket nu eller är det jag som lever med detta som hör det??? Frågade mamma häromdagen när pappa fick sin sjukdom, och det stämmer nästa helt med mig, han var 47 år, jag var 45. Han fick leva 10 år efter den första omgången, sen kom det tillbaka och då gick det inte att stoppa. Många minnen kommer upp från den tiden, hur han kämpade, hur jobbigt det var, men också vilken gåva att vi fick vara tillsammans 10 extra år. 10 år då både jag och bror hann bli vuxna.

Fick ett samtal av en gammal god vän från den härliga studietiden då man inte hade några allvarligare problem än tentor och kärlekar. Vi har inte pratats vid sedan vi träffades förra våren då vi hade en urtrevlig kväll i Stockholm tillsammans och det kändes så där härligt att man bara kan fortsätta en vänskap där man träffades senast utan att det gör något att det var år sedan sist. Tyvärr hade hon det minst lika jobbigt som vi då hennes kära syster gör allt hon kan för att klara akut leukemi. Ung mamma med två små flickor. Så överdjävligt. Jag blir alldeles kall av hennes historia och hur de kämpar för att hjälpa syrran som inte kan bo hemma och måste stå ut med allt som följer med sjukdomen. Det är så himla orättvist. Hon måste stå ut med så hemska behandlingar, och längtar livet av sig över att få träffa sina barn. Mina tankar återvänder hela tiden till dem. Må hon mana fram den extra styrka som finns hos de flesta av oss så hon står ut med alla behandlingar, provtagningar, illamående, svag kropp som pannbenet vill ska bli frisk men som sjuka celler intagit. Fighten inombords är enorm. Men visst ska hon klara det, bara måste. Jag också.

Väntar varje dag på att bli pigg, men det känns snarare tvärtom. Sov en timme när mamma skjutsat barnen till skolan/dagis. Helt otroligt att man kan vara trött efter att bara ätit frukost och gått några gånger i trappan. Fick anamma all vilja för att gå upp och klä på mig och gå ut på promenad. Valde idag att ta löpskorna för första gången på flera år och lite sportigare kläder föra att försöka jogga några minuter under promenaden. Om jag joggar en minut längre varje dag så blir det ganska snabbt 20-30 minuter tänker jag. Efteråt är jag så trött och har ingen lust att göra något alls. Har en "att-göra-lista" varje dag, saker som borde fixas hemma, men lyckas inte göra något alls idag. Hoppas energin kommer snart, det är ju nu jag ska börja må bra när det är två veckor sedan senaste kuren och två veckor till nästa. Hoppas nu inte något annat börja hända i kroppen då jag är så trött. Det är heltidsjobb att bli försöka bli frisk. Att ha tid att vila, äta bra, vila igen, sjukhusbesök, andra besök som har med sjukdomen att göra, röra på sig. Det tar upp all min tid. Otroligt egentligen, att det är mitt jobb nu, att bli så frisk det går.

O kom hem från dagis och klädde om för sin pojkgymnastik. Jag kan bara försöka njuta av de små kärleksbetygelserna han ger. Är väldigt mammig nu då jag är mer hemma än annars, men pappa duger också bra och de gick tillsammans ner till gympahallen. Ska göra pannkakor tills de kommer hem, älsklingsrätten. K är på sin gympaträning, jag vill gärna orka hämta henne och få den där lilla pratstunden vid hempromenaden, bara vi två. N har varit hemma och sjuk idag, väldigt ont i halsen. Lugna stunder tillsammans, hoppas bara att han inte smittar mig då jag är så låg.