Mår riktigt bra i kaos

Namnet min blogg fick för två år sedan stämmer så bra idag. Att må bra trots att allt egentligen är helt upp och ned och inte alls som man tänkt sig. För jag mår riktigt bra nu. Timing med cytobehandling är optimal, har mina två bästa veckor nu framöver och nästa cyto, omgång nr 4,  den 3/1. Har inte ont. Inga problem med magen om jag bara är försiktig (t.ex. skala äpplen, inga apelsiner, se upp med kött, äta långsamt). Lagom trött, behöver bara vila någon gång på dagen. Sover bra. Ja, det är riktigt bra.

I fredags em ringer min läkare. Tisdagens röntgensvar har kommit, och det ser helt ok ut. Problemet med njurarna och urinledare har försvunnit. Ingen vidare åtgärd planerad! Jippii! Blodvärdet och andra värden är ok, ingen transfusion behövs. Tumörmarkörerna tickar sakta nedåt vilket betyder att cellgifterna verkar fungera (min största oro). Doktorn skriver remiss för en mindre åtgärd, de ser att det finns en trolig stängd ficka i buken där tumörvätska samlats som inte kroppen lyckas ta hand om eller cellgifterna kommer inte åt. Och igår lördag em (!) ringer de från röntgen och frågar om jag kan komma in nu på måndag för att gå in med nål och tömma bort vätskan. Här går det undan! Jag trodde det skulle bli efter helgerna.

Jag kan njuta av att vi har lagom ambitionsnivå på julfirande, kan sitta ned och ta det lugnt, ja bara uppskatta att få vara med ett tag till!

Hund i familjen

Våra barn längtar efter hund, särskilt äldste sonen. Vi funderar... under tiden har vi börjat umgås mer med hundar, och idag har vi fått låna Vega, en irländsk settertik. En underbart vacker lugn vovve som är pigg och yster utomhus. Vi fick en lång skogspromenad idag. Jag förstår alla hundägare som "tvingas" ut i ur och skur, vad bra det är att motiveras att ta sig ut även om man egentligen inte orkar.



Dalainspirerad Lucia

Fick förmånen att se Söderbaumska skolans Luciatablå igår. En helt fantastisk syn! Så vacker, annorlunda, nytolkning med rötter i traditionen. Lucia lite mer pyntad än vanligt, omgiven av folkdräktsklädda tärnor. Alla elever i två årskurser deltog, mest imponerande var 9:ornas killar som sjöng solo och i grupp och vågade delta. Hoppas det syns på detta foto:

Annars, mår helt ok. Lite orkeslösare då blodvärdet är på väg ner men inte alls jättedåligt. Illamåendet består men ok. Denna helg blir det mest bandy och lite julfix med pepparkakshus, tomta till huset, och hämta gran i Linghed hos broder Per. På måndag tisdag olika sjukhusbesök: sjukhuspräst, blodprovtagning och röntgen.

En bitchig Åsa...

... det är jag ibland... Kan bara inte låta bli. Fast det stannar inom mig, i tankar och bilder. Den elaka Åsa dyker upp när jag hör vad folk kan KLAGA. Att man bara har mage att klaga på så mycket, t.ex. att inte respektera andra människors kompetens. Men mest tänker jag bitchiga tankar när jag ser hur en del klagar över förkylningar, ont i foten, hosta, oj vad jobbigt att haft hosta i en hel vecka! Oj vad drygt att jag har vrickat foten och inte kunnat träna på två veckor! Nämen så synd om er då - kan jag tänka.

Jag vill bara skrika "Var för h-vete GLADA för att ni har hosta! Var nöjda med att ni har en så frisk kropp att ni vanligtvis kan röra er obehindrat! Var tacksamma för att ni har ett jobb att gå till där ni får massa fina förmåner som andra bara kan drömma om att få. Var tacksamma över att julen kommer då vi kan tända ljus och bara vara mitt bland alla måsten. Var inte så himla kräsna. Det finns värre saker i livet än att ..., ja, jag vill inte nämna några fler konkreta exempel, de behåller jag för mig själv.

Såå, nu har jag skrivit av mig lite.

Jag har fått några läxor av min nya samtalsstöd som jag nyligen börjat gå hos. En är att välja bort det som suger min energi. Så detta ovan är ett led i detta. Att identifiera sånt som suger min energi, bearbeta det och lämna det därhän. Så nu kommer jag lämna ovanstående ämne, inte ta på mig tankar om klagande personer eller vara deltagande i deras resonemang. Jag viker hädanefter undan och fokuserar mer på ni alla underbara människor som finns som ger energi och omtanke.

:-)

Räddande, hjälpande änglar finns

Varje morgon kommer min varje-dag- ängel, mamma, och hjälper mig och oss med vardagens bestyr. Det är underbart men också fel. Det är ju JAG som ska hjälpa mamma nu. Hon ska få ta det lugnt, bara vara, inte behöva oroa sig för mig. Men hon kommer, nöter på med disk, tvätt, skjuts. Ger energi. Peppar mig att gå på promenad.

Och så finns andra änglar! Idag dök två stycken upp vid 9-snåret. De ger sig glatt in i mina högar, lådor, kassar... Saker jag inte orkat att ta itu med på många småbarnsår, och särskilt inte nu de senaste två åren. De sorterar, slänger, röjer. Det händer massor på förmiddagen. Sånt jag ALDRIG skulle haft moral att ta itu med! Dessutom skulle jag fastnat i minnen, foton... Jag har tittat på det i två år och bara mått dåligt. Men NU är det på G. Sen åker de, tar med sig till återvinningen och frågar om det är OK om de kommer tillbaka om några dagar!

Underbart. De hjälper till att bära en tung börda! Åh så fint vårt musik/allrum kommer att bli, vad det lider...

Tack älskade E och H!

Tack älskade mamma. Mammor är bra att ha. Alltid. Jag vill så innerligt få göra samma för mina barn. Det är min stora sorg att inte få ge dem det i framtiden