Det börjar bli drygt.
Jobbigast var igår att inse att Stockholmshelgen med K och O fick jag avstå ifrån. Och vi som planerat så och sett fram mot detta! Jag får heja på mina småtroll i lilla Lidingöloppet hemifrån i morgon. Suck.
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
11 kommentarer:
Fina du! Kramar i mängd
Tänker på dig.
Varma kramar Anneli
Hej fina Åsa! Det var så länge sedan jag var inne här på din blogg. Så ledsen jag blir. Jag önskar att du får må bättre och få komma hem till dina fina. Kram och vi hörs! /Pia
Du kämpar så väl Åsa. Hoppas du snart får komma hem till de dina. Kramar
Hejja Åsa! Nästa år tänker vi att du också springer, tycker jag. Kramar i massor från Anna F
Jag tror att det vänder nu, så du får komma hem till de dina! Kram från Ann-Sofi
En massa svala ;-) febersänkande, innerliga kramar <3 /Karin
Här kommer fler febersänkande kramar! Hälsningar Helena
Käraste, finaste Åsa! Önskar så att du snart ska piggna till igen. Fortsätt och se möjligheterna, som du alltid gör. Rätt vad det är släpper det!
Kramar från Sara
Kära, kära Åsa vilken kämpe du är! Jag håller alla tummar jag har att det vänder snart så du får komma hem igen.
Tänker på dig. Måtte detta vara en sen kommentar och att du mår bra och är hemma nu. Kram!
Skicka en kommentar