Status quo

En dryg vecka har nu gått med infektion i buken. Är fortfarande på sjukhuset. Antibiotika fungerar inte, febern stiger så fort alvedonet går ur kroppen. Får gå på permission i omgångar på dagarna men sover varje natt i det fina rummet i nybyggda lasarettshuset (tv på rummet, eget badrum).

Det börjar bli drygt.

Jobbigast var igår att inse att Stockholmshelgen med K och O fick jag avstå ifrån. Och vi som planerat så och sett fram mot detta! Jag får heja på mina småtroll i lilla Lidingöloppet hemifrån i morgon. Suck.

Känner min kropp ganska bra

Jodå, visst hade jag rätt, tyvärr. Har fått avbryta den då pågående cellgiftskuren.

Då får jag ett besked jag är helt oförberedd på: nu går vi in på "last line". Det är cancerspråk för att det cellgift som nu satts in är det sista som finns för mig. Ofattbart.

Vågar inte tänka på det men det poppar upp hela tiden.

Vad som händer om inte dessa tabletter jag nu tar varje kväll ger effekt...

Det har nu gått några veckor, har haft dränage (liten slang + påse) för att töma magen på ascites, tumörvätska. Får då hastigt ont, vi tar bort slangen, men det ger sig inte. Får hög feber och frossa. Har nu fått läggas in för provtagning och antibiotika... Har infektion någonstans. Misstänkt i buken som kan ha gått över i blodet. Men jag blir så väl omhändertagen. Väntar på att det ska vända. Väntar på provsvar.

Längtar hem.

Det är på dagen 3 år sedan jag fick diagnosen.

Kämpigt. Hanterbart.