Samtidigt finns den där realiteten, att det kommer att komma fler recidiv (återfall). Frågan är bara, det som ingen här på sjukhuset kan/vill svara på, hur länge det tar innan tumörerna kommer tillbaka. Och då blir det nya cellgiftskurer. Det går inte längre att bota min cancer, men det går att hålla den stången.
Jag känner all personal här på cellgiftsbehandlingsavdelningen, och de flesta på vanliga avdelningen bredvid efter alla akuta besök med magsmärtor det senaste halvåret. De kommer idag in och önskar lycka till, att de hoppas att vi inte ska ses så snart igen...!
Något nytt som hänt är att jag nästa vecka fått kallelse till UAS (Uppsala Akademiska Sjukhus) för samtal med två tumörkirurger om eventuell operation. Har ingen aning om vad de har att komma med, men jag ser det som positivt bara att de vill att vi kommer ner, då borde det finnas den där mikroskopiska chansen att det går att göra något mer än bara cellgifter (som i och för sig gett bra resultat). Ska bli spännande.
😃
3 kommentarer:
Hej åsa en fika nån dag ..skulle va kul å träffa dig å snacka lite skit över en kopp kaffe..hoppas att en operation kan hjälpa dig kram katarina
Härligt Åsa! Paus i behandlingar och specialisterna i Uppsala fattar kloka beslut utifrån din situation. Jag håller tummarna! Hör av dig när du har lust och ork att ses. Kram från Ann-Sofi
Låter gott att du får "Sommarlov" efter dryga "Oxveckor"!
Känns som om vårsolen snart tittar fram...skall bli sååå skönt.
Många kramar,
Karin
Skicka en kommentar