Tomtefunderingar

Vår yngste, Olof 6 år, har tack och lov inte ännu blivit medveten om den stora bluffen om TOMTEN, men jag misstänker att detta är sista året... Ni har säkert hört detta förut, men det är lika charmigt varje gång:

...
Olof funderar på sin önskelista medans han äter mellis.
...
Olof: "Mamma, hur gör tomten egenkligen, hur får han paketen från dig och pappa så han kan dela ut dem på julafton? Får han pengar av er eller? Eller köper ni klapparna och lämnar dem till honom? När gör ni det egenkligen? Dagen före julafton eller?"
Mamma: "Ja, vi handlar ett paket till er var som Tomten får dela ut åt oss, sen får du något paket direkt av tomten"
...
Efter en stund: "Förresten, finns det flera tomtar? Hur hinner de annars komma till alla?"
Mamma svarar lite svävande: "Ja du vet det finns flera tomtar, en enda skulle inte hinna hem till alla."
Olof: "Jaha, har de liksom varsitt område som de har hand om? Som brevbärarna?
Mamma: "Just så".
Olof: "Jahaaa, dååå förstår jag!"

Åh älskade unge, vad underbart det måste vara att vara 6 år, klok som en bok men ännu inte medveten om den stora världen!

Lägga i handbromsen...

... är ingen dum idé!
1. GÖR inte som jag gjorde i morse.
2. GLÖM inte lägga i handbromsen även om bilen står på en I PRINCIP vågrät gata.
3. Bilen KOMMER ATT börja rulla, sakta, sakta...
4. Man hinner INTE ikapp den.
5. Det går INTE att hejda den med sin egen kroppsvikt.
6. Det BLIR en liten intryckt konkav buckla på bilen som står parkerad 20m bort.
7. Den bilen VAR ny...
Alltså, är man klantig eller klantig?
Och allt bara för att jag blev så inibänken arg på yngste sonen som ännu en morgon inte blir klar i tid utan måste leta efter de speciella blå chinos han bara ska ha och inte hittar sin vanliga mössa.
DÅ rusar mamma in i huset igen och är så bubblande arg.
DÅ glömmer man lägga i handbromsen...
DÅ blir dotter som satt kvar i bilen rädd men hoppar ur och skriker så mamma hör...
Jag sprang iallafall fort ut igen! 
Och grannen kom ut i morgonrock...
Och bonusen på försäkringen bara flög iväg...
Men bilens ägare var mest orolig för barnen, och allt gick ju bra!
:-)

Skalle-Per

En fnittrande väninna tyckte häromdagen att jag är Skalle-Per, alltså Allan Edvall i filmen Ronja Rövardotter. Tack C för den goa komplimangen! För visst är han söt, och klok, så jag tar åt mig av de delarna! Med lite lite hår som spretar åt alla håll, och så ser jag ut nu. Det har börjat växa, men stråna är lite olika långa, max en halv centimeter, fjunigt, står rakt ut från skallen, verkar blir gråvitt...

Häromdagen hade jag på mig peruken för jag skulle träffa massa folk som jag inte kände och orkade inte med blickar och frågor. När jag kom ner i köket sa Klara: "Mamma, vad du ser konstig ut med hår". Så visst vänjer man sig, och alla runt mig, som barn och make, ser mig ju betydligt oftare än jag själv som bara råkar titta i spegeln ibland... Så snart får jag väl njuta av Klippets omtanke i frisörstolen igen, DET ska bli trevligt!

Cellgifter = skönhetsmedel ???

Alltså, skratta inte åt mig nu, men detta är faktiskt sant:

När vi var på Kreta unnande vi oss Spa-behandling. I mitt fall helkroppsmassage, ansiktsbehandling mm. Den unga fräscha 32-åriga terapeuten pratade om ditt och datt som man gör. Sen kom vi in på min sjukdom såklart, hon såg ju att jag var under behandling (utan hår, ven-port etc).

Efter en stund frågade hon hur gammal jag var. "46" svarade jag. "Näääääää, det menar du inte, jag trodde du var max 35" sa hon (och hon var INTE ironisk, det klarade vi ut ganska snabbt). "Du har så fräsch hud, så elastisk, man kan absolut inte tro att du är 45! Ootroligt! Vad äter du, inte så mycket kött va? För man känner direkt på de som äter mycket kött att deras bindväv är väldigt oelastisk och stum, är du vegetarian?"... Sådär gick hon på!

Nä, jag är inte vegetarian, men det är sant att jag äter mindre kött än tidigare, och mest kyckling och viltkött, men absolut inte vegetarian. Så nog borde jag vara seg i huden. Nej, detta är min teori: när man får cellgifter så dödas ju alla snabbväxande celler, däribland hårceller, hudceller, slemhinnor. Sen nybildas de, alltså de är nya och fräscha. Alltså blir huden fräschare och nyare.

Vad tror ni om den teorin??? Ska kolla med en onkolog om några veckor, om han tror på den. Isåfall kanske man kan poängtera detta för alla som har det jobbigt med cellgiftsbehandlingar - de fungerar som skönhetsmedel och föryngringskur.

Träff med medsystrar

Kliniken på Falu lasarett har startat en liten grupp för medsystrar i cancersjukdomen. Vi träffades för andra gången igår och det kändes bra. Det finns inga som man kan förstå så bra som de som är eller varit sjuka i liknande sjukdom i liknande situation. Sen kan det säkert vara oerhört jobbigt om någon får besked som är jobbiga, då tar man på sig deras sorg och tänker på den egna situationen och risken för återfall. Men för min del känns det hittills klart övervägande positivt. Vi kan ge stöd till varandra.

Nästa gång ska vi få komma till BodyShop och bli sminkade, hur man kan kompensera inga ögonbryn, inga fransar, ett blekt och antingen ett magert ansikte eller uppsvälld av cortison... Vilken utmaning för personalen på BS!!! Ska bli kul, vi kommer skratta tillsammans, det är då säkert!

Om cancer i TV

Fick tips om inslag med Katarina Hultling som sändes på Gokväll för någon vecka sedan. Katarina är fd sportresportern som haft bröstcancer och som bland annat var med i Skavlan i våras. Mycket sevärt och massa kloka saker hon säger!

http://www.svtplay.se/video/356539/16-10-18-15?pr=2

Det startar 5:37 in i programmet.