Uppsala Akademiska ringde idag. De har fått en extra operationstid som jag kommer att få, måndag den 16 april. Känns helt overkligt, att gråtande känna lättnad är ibland svårt att hantera. De sa att jag kommer som patient nr 2 den dagen, det innebär en liten/ökad risk att det kan ställas in om ngt inträffar med nr 1, det var en liten brasklapp, men den får jag leva med. Det braa är att nu ställs kommande cellgiftsbehandlingar in fram till operation, och det ska bli URSKÖNT då jag nu har ganska jobbiga (men allt är ju relativt...) biverkningar, t.ex. grovt dovt illamående hela tiden, nervpåverkan i fötter och händer som nu kanske kan ge med sig - åh det ska bli skönt att det kanske ger med sig ett tag.
Vad som nu till slut spelat in för att äntligen få op-tid vet jag inte, men jag vet att några personer har hjälpt till att försöka påverka och jag tackar i djupet av mitt hjärta särskilt Erika för det du gjort, ett stort hjärta! Personalen på MOH och onkologen i Falun (t.ex Marie, Karin, Anna-Lena, Per, Calin, Per-Åke, Erik, Eva m fl) har också ringt och skrivit och bryr sig helt fantastiskt.
Nu ska jag försöka gå ut och aktivera mig och njuta av solen och göra saker, men framför allt hälsade UAS att jag ska fortsätta träna upp kondition och hälsa allt vad jag kan, så nu får jag ta mig upp ur soffan och försöka finna energi.
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
8 kommentarer:
Grattis! Eller kan man skriva så när nån är så sjuk som du är? Det blir konstigt. Men så blir det. Jag tror det är ett lotteri, vem blir behandlad, vem inte? Eller inte bara lotteri, de som ligger på mest kommer först. "För att klara av att vara sjuk måste man vara frisk."
Du är så modig och jag får verkligen distans till tillvaron när jag tänker på dig. Har själv varit förkyld i flera veckor men det är ju en fis i rymden i jämförelse.
Kram Anna
Anna, jo det känns som att man kan fira ett sånt besked fast det är lite absurt i sig, så grattis är helt ok. Sole frågade just om vi ska fira ikväll. Ett glas vin vore gott efter yogan iallafall. Hon som ringde sa att motivering/priotering är de som är relativt sett unga och har fått många cellgiftsbehandlingar. Så inget lotteri eller förtur om man ligger på (så sa hon iallafall).
Gratulerar Åsa!!
Jag ville precis säga detsamma som i förra inlägget, har man lov att gratulera?
Du har vunnit lotten att få uppleva en dubbelmaraton-operation.....
Ja, det blir väl en livserfarenhet att ta med sig i alla fall....
Jag grinar lite mindre för din skull nu i alla fall. För dina odds har ju stigit betydligt (nu kom lite grin igen).
Störtkram från Lena
Grattis att du anses som relativt ung, det känns väldigt bra för många av oss :-)
Yes! Inom sjukvården och cancervärlden är man ung som 45, det känns iallafall bra. Och jag startar väl om livet typ då den 16 april, så jag har ju 45 nya år att ta av! Men betackar mig från blöjor (fast det vet man ju aldrig) och välling som 0-årig 45-åring...
Nej, blöjor kan man man inte veta, men det kan ju hända... men då anses man nog som definitivt gammal:)
Hur som helst, samla krafter, och du kan ju inte veta något om livet efter operation, så du kan inte bära för mycket ångest för det nu. Efteråt kommer du väl känna hur allt står till igen... men då är allt på väg i en enda spiral uppåt. Så mycket kan du (och vi) i alla fall. Kram och all lycka och hoppas din läkare har en superlyckad dag just den dagen!
Kram Lena
Sååå skönt att höra. Ses i morgon! <3 Kram
Åh vad glad jag blir!! Så skönt med ett bestämt datum att ladda mot! Även om det känns lite konstigt att bli glad för att du ska få genomgå en sådan mastodont- operation... Nu är det bara att fortsätta ladda batterierna, och jag förstår på ditt senare inlägg att du tränar för fullt :) Kram!
Skicka en kommentar