Har tänkt det förut, men det känns som om det skrivs och pratas mycket om cancer nu. I tidningar och TV. Känns bra och dåligt, bra för att man får liksom hjälp att beskriva och förklara hur det känns. Dåligt för att man känner sig omringad och ständigt blir påmind och ibland känns det lite ytligt då frågan är så stor och det finns så många varianter som yttrar sig på olika sätt och med såå skilda konsekvenser.
Har iallafall sett två bra program om cancer, ett med mer fakta, Fråga Doktorn i SVT förra veckan:
svtplay.se - Fråga doktorn
Ett annat var Skavlan i fredags med Katarina Hultling. Hon beskrev vanmakten så himla bra och vågade ge känslorna ett ansikte:
svtplay.se - Skavlan fredag 16 mars
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar