Efter snart tre år med sjukdomen känner jag min kropp rätt väl. Jag kan ana innan prover och undersökningar visar positivt eller negativt resultat vad de kommer att säga.
Dessa dagar kan jag nästan inte förstå att det bara var fem veckor sedan vi var i Skåne på orientering och jag kunde vara med på allt och mådde riktigt fint! Ser på fotot därifrån och ser en rätt OK Åsa, leende, solbränd, ser nästan vältränad ut... Nu möts jag av ett annat ansikte. Trött, trött, glest liksom livlöst grått hår som jag inte vågar röra för det rasar av. Känner att magen är svälld. Sover dåligt. Det gör så där odefinerbart ont, spänner. Javisst, det kan vara inbillning. Min läkare säger att vi inte kan utvärdera effekten av detta cellgift förrän efter 8 veckors behandling. Jag har bara fått 6st. Det kan vara att jag bara trött för att cellgifterna gör en trött. Men det kan också bero på att de inte verkar. Just nu känns det som om min kropp talar till mig. Ger signaler. Säger "vi celler påverkas inte av cellgifterna därför tillverkar vi tumörvätska som gör att du känner dig svälld och att det påverkar andra irgan som gör ont". Så känns det. Hoppas hoppas hoppas det är fel.
8 kommentarer:
Åsa, finns med dig i dina tankar...
Du skriver så innerligt beskrivande så det känns som jag sitter bredvid dig.
Varma omfamnande kramar Anneli
Kämpa på Åsa, bamsestyrkekramar till dig och din familj
Bamsestyrkekramar till dig
Bamsestyrkekramar till dig
Tänker på dig ofta och önskar dig bara bra dagar Åsa, men är det någon som klarar utmaningen av de andra dagarna så är det du.
Om vi runt omkring dig kunde göra något för att få bort det onda och ge dig bra dagar, så lovar jag att vi skulle ställa oss i en kö så lång att du inte kunde se slutet! Jag tänker på dig, Ann-Sofi
Häng i kära du <3! Kramar i mängd
Hoppas att du har det bra Åsa! Stora kramar, Helena
Skicka en kommentar