Äntligen en bra dag!

I måndags fick jag äntligen hjälp. Ett nytt dränage sattes in (tunn slang i magen) och ut kom några deciliter tumörvätska. Teorin var att det är denna vätska i buken som stört tarmarna så jag mått så dåligt i snart fyra veckor. Fick sova kvar på sjukhuset en natt. Och idag känns det som om det lättar, helt underbart! De senaste dagarna har allt känts ganska hopplösa, benen helt darriga bara att gå uppför trapporna hemma (och vi har ju ett ganska "trappigt" hus...). Men idag, äntligen börjar det kännas bättre. Så himla skönt! Nu kan jag äta, orkar tänka tanken att göra något annat än ligga i TV-soffan! T.ex. njuta av en god bulle till kaffet, mums.

Fast...TV-soffan är inte helt fel dessa dagar, det får man erkänna. Spännande OS-sändningar. Har t.ex. sett en del curling, en spännande taktiksport som man bara tittar på vart fjärde år. Idag damernas klassiska 10km. Kul att två Falutjejer och en Moratjej är med. I morgon hoppas jag orka skjutsa Klara till gymnastiktävling i Leksand, spännande för tjejerna som tränar så mycket och länge att äntligen få tävla lite.

Ut ur en bubbla

"Var äär du?" har några frågat på sistone "Hur måår du?". "Du skriver ju inget om hur det går". Nej, det är sant, jag har bara inte haft kraft. Har levt i en bubbla i tre veckor och bara koncentrerat mig på att klara det jag måste, det som jag önskat klara av. Det var varit helt otroligt jobbiga veckor, tror det delvis beror på att innan mådde jag så himla bra, då blir fallet ner desto djupare. Var ute och gick långa promenader, orkade dra på i uppförsbackarna, sen, pang, ett tarmvred som inte gav med sig. Det har varit jobbiga veckor då jag inte kunnat äta, levt på jag vet inte vad egentligen nu i efterhand, orken tog helt slut. Magen har krånglat och mullrat och illamåendet har varit överhängande, många olika mediciner för att försöka häva det. Usch så jobbigt det är när inte magen fungerar! Tänk på det alla ni som kan äta vad ni vill, när ni vill! Njut av det! Livet är pest när det inte fungerar...

Nu har det i alla fall börjat lugna ner sig, sedan några dagar kan jag äta. 5:e cellgiftsbehandlingen i torsdags sätter nu sina vanliga spår, men det vet jag ju vad det är. Orken och livsviljan är på väg tillbaka, nu orkar jag i alla fall tänka tanken att göra något aktivt...

Har under denna tid gjort två stora röntgenundersökningar, en PET-röntgen i Uppsala som visade på bra resultat av cellgiftsbehandlingarna! Betydligt mindre förekomst av tumörer runt om i magen än i oktober! Det finns kvar på tre ställen, men även de var mindre än tidigare. Underbart skönt att få det beskedet! Därefter i fredags en magnetröntgen (den röntgar mjukdelar) för att försöka se var de där tre ställena egentligen sitter, om det är i tunntarmen eller urinblåsan eller någon annanstans. De säger att jag är för mager för att bilderna ska bli bra, man ska ha lite underhudsfett för att röntgenbilder ska bli bra. Så här kommer nästa råd: det är BRA att ha lite fett att ta av när man blir sjuk, så det så!

Så nu väntar jag på besked om vad som eventuellt kan göras nu, om det finns någon möjlighet att operera igen eller om man anser det för riskfyllt eller att det inte ger tillräckligt bra resultat. Vi får se. Just nu kan jag inget göra annat än att vänta på svar.

Tack för alla vänliga hälsningar!