Tid för eftertanke

Då börjar vi återgå till vardagen. Man funderar på vilken dag julen ska städas ut, om det är idé att försöka spara hyacintlökar och amaryllis, börja röja i tvätthögarna som samlats när vi varit i fjällen, och peppa barnen att orka gå upp tidigare för att förbereda för första skoldagen! Någon som känner igen sig?

Vi fick en fin vintervecka i Transtrandsfjällen. Där uppe var det som en helt vanlig vinter! 30cm snö, snökojebygge, längdskidor,slalom, det var som en annan värld jämfört med i Falun. Jag fick åka hem några dagar för 4:e cytobehandling, som gick bra förutom sedvanligt massivt illamående. Menannars hade alla det bra, långa sovmorgnar i tyst omgivning, ingen dator...

Annars är det dagar för eftertanke. Fick igår besked jag haft med mig hela julhelgen, en nyfunnen väninna har somnat in. Vi träffades genom sjukdomen och har haft mycket kontakt de senaste månaderna. Vi har samtalat om barnen, hur man hanterar sig själv och anhöriga, att finna en ny nollnivå när man får besked som är oåterkalleliga, hur slutet kan te sig, att våga ta emot hjälp. Nu vet hon hur det var och smärtan är borta. Jag tänder ett ljus och tar tillfället att sjunka ner lite i mina egna tankar.

Nej, nu är det vardag igen. Badhuset väntar med pigga barn. I morgon skola.