Lördag, söndag, måndag, tisdag går jag långa aktiva promenader i skogen med mycket trevligt sällskap alla dagar. Jag kan ta i, ta fart uppför backarna, känner mig stark. Njuter av sol och snö och mår, ja riktigt bra efter omständigheterna. Då, efter att ha ätit en lunch som jag inte tycker är annorlunda än många tidigare, så PANG stannar magen upp och magsmärtorna slår till igen - semi-illius, dvs halvt tarmvred. Natten blir i princip outhärdlig pga smärtor och kaskaduppkastningar (otrevligt skriva om, otrevligt att läsa, ursäkta mig...). Tar alla morfin och morfinliknande preparat jag har hemma, men det släpper inte förrän fram på morgonen. Sen har det gått två dagar och jag har fortfarande ont i magen, är öm och svälld, går framåtlutad som en ostkrok. Fy f-n säger jag faktiskt. Kan man inte bara få må bra någon gång och njuta av det??? Jag blir så himla less.
Nu har jag åkt dit på apelsin, äppelskal, kött, kål, ugnspotatis, ugnsrotsaker. I princip var tredje/fjärde vecka under hösten/vintern. Och jag vet ju vad jag bör äta, och jag har lärt mig, ändå åker jag dit. Nu har jag i alla fall fått läkarna att ge mig medicin som jag kan ha hemma och försöka lösa "proppen" själv, så jag inte behöver åka in akut varje gång, det är bättre, men inte kul för det.
Nåväl, när jag mår bra så kommer lite energi tillbaka. Så nu ÄNTLIGEN har jag, efter att ha skjutit på det i sju år, har jag börjat lära mig spela fiol! Fiolen fick jag av maken i 40-års present, men den har legat i princip ouppackad sedan dess. Nu har jag hittat en väldigt bra fiollärare, i Sundborn, och oj vad det är skoj! Efter två gånger har jag nu en fransk folkvisa i läxa, så det låter inte bara gnälligt... Jag är så himla nöjd! Att lära mig något nytt, att flytta fokus.
Tisdag är det dags för ny PET-röntgen på "avdelningen för nukleär medicin" i Uppsala. Känns bra att få en uppföljande koll på om/hur cellgifterna gett verkan.
5 kommentarer:
Säg bara till så kommer jag med mitt dragspel och vi kan försöka oss på en duett - varför inte en fransk chanson
Grattis till fiol-spelande! Men kanske inte det andra... du är så duktig på att leva varje, i kaos några dagar, jag blir så rörd av att du finner energin.
Oj, har du börjat spela fiol. Det fick jag börja med i skolmusiken, för brorsan hade ju en sen han spelade. Så så fick det bli. Jag fick inte välja. Syrran fick välja själv och valde tvärflöjt. Jag fick släpa på min fiol. Minns att Monkan också spelade fiol och när hon hade lektion fick hennes mamma bära fiolen till skolan. Fiol är fint och hör hemma bra i Dalarna. Jag har gett bort min till brorsans plastbarn men tror inte det spelas något. Ha det bra kära Åsa.
Åh, iliusen ska fara åt pepparn!!!...
Kul, med fioleriet däremot! Själv ska jag lära mig hormonyoga till helgen. Kram kram
Roligt med fiolen!
Själv spelade jag i 5-6 år, på låg och mellanstadiet...och hatade det.
Har funderat över hur det kunde bli så, för mig som älskar musik.
Jag tror det hade med sättet att lära ut att göra, disciplin och skalor, menuetter och kantater. Ingen glädje, ingen frihet ingen musik som jag själv förstod eller tyckte om.
Lyckligtvis är det väldigt annorlunda idag.
Jag kanske skall ta med den nästa gång vi ses ;-)
Kramar, Karin B
Skicka en kommentar