Shaken and stirred

"Omskakad, inte rörd" säger 007. Jag får lov att ändra frasen till omskakad och berörd (stirred = rörd, affected, moved, touched säger Google translate). Nu händer det igen. Jag mår så himla bra, och då pang, det är som om någon däruppe vill skaka till mig -"tro inte att du kan gå omkring och må bra".

Lördag, söndag, måndag, tisdag går jag långa aktiva promenader i skogen med mycket trevligt sällskap alla dagar. Jag kan ta i, ta fart uppför backarna, känner mig stark. Njuter av sol och snö och mår, ja riktigt bra efter omständigheterna. Då, efter att ha ätit en lunch som jag inte tycker är annorlunda än många tidigare, så PANG stannar magen upp och magsmärtorna slår till igen - semi-illius, dvs halvt tarmvred. Natten blir i princip outhärdlig pga smärtor och kaskaduppkastningar (otrevligt skriva om, otrevligt att läsa, ursäkta mig...). Tar alla morfin och morfinliknande preparat jag har hemma, men det släpper inte förrän fram på morgonen. Sen har det gått två dagar och jag har fortfarande ont i magen, är öm och svälld, går framåtlutad som en ostkrok. Fy f-n säger jag faktiskt. Kan man inte bara få må bra någon gång och njuta av det??? Jag blir så himla less.

Nu har jag åkt dit på apelsin, äppelskal, kött, kål, ugnspotatis, ugnsrotsaker. I princip var tredje/fjärde vecka under hösten/vintern. Och jag vet ju vad jag bör äta, och jag har lärt mig, ändå åker jag dit. Nu har jag i alla fall fått läkarna att ge mig medicin som jag kan ha hemma och försöka lösa "proppen" själv, så jag inte behöver åka in akut varje gång, det är bättre, men inte kul för det.

Nåväl, när jag mår bra så kommer lite energi tillbaka. Så nu ÄNTLIGEN har jag, efter att ha skjutit på det i sju år, har jag börjat lära mig spela fiol! Fiolen fick jag av maken i 40-års present, men den har legat i princip ouppackad sedan dess. Nu har jag hittat en väldigt bra fiollärare, i Sundborn, och oj vad det är skoj! Efter två gånger har jag nu en fransk folkvisa i läxa, så det låter inte bara gnälligt... Jag är så himla nöjd! Att lära mig något nytt, att flytta fokus.

Tisdag är det dags för ny PET-röntgen på "avdelningen för nukleär medicin" i Uppsala. Känns bra att få en uppföljande koll på om/hur cellgifterna gett verkan.

Tid för eftertanke

Då börjar vi återgå till vardagen. Man funderar på vilken dag julen ska städas ut, om det är idé att försöka spara hyacintlökar och amaryllis, börja röja i tvätthögarna som samlats när vi varit i fjällen, och peppa barnen att orka gå upp tidigare för att förbereda för första skoldagen! Någon som känner igen sig?

Vi fick en fin vintervecka i Transtrandsfjällen. Där uppe var det som en helt vanlig vinter! 30cm snö, snökojebygge, längdskidor,slalom, det var som en annan värld jämfört med i Falun. Jag fick åka hem några dagar för 4:e cytobehandling, som gick bra förutom sedvanligt massivt illamående. Menannars hade alla det bra, långa sovmorgnar i tyst omgivning, ingen dator...

Annars är det dagar för eftertanke. Fick igår besked jag haft med mig hela julhelgen, en nyfunnen väninna har somnat in. Vi träffades genom sjukdomen och har haft mycket kontakt de senaste månaderna. Vi har samtalat om barnen, hur man hanterar sig själv och anhöriga, att finna en ny nollnivå när man får besked som är oåterkalleliga, hur slutet kan te sig, att våga ta emot hjälp. Nu vet hon hur det var och smärtan är borta. Jag tänder ett ljus och tar tillfället att sjunka ner lite i mina egna tankar.

Nej, nu är det vardag igen. Badhuset väntar med pigga barn. I morgon skola.