Att få ge lite tillbaka

Det var en magisk och jobbig dag igår. Jag fick chansen att träffa (föreläsa för) blivande IVA/anestesi/operationssjuksköterskor som går en 1-årig specialistutbildning på Uppsala Universitet/Uppsala Akademiska Sjukhus. Ebbi som är kursledare har bett mig komma och berätta hur det är att vara patient, att få cancer och behandlas och att göra en radikaloperation och hur man mår. Hon ville särskilt att jag skulle berätta hur det kändes, t.ex. att ligga på operationsbordet, vad de första tankarna var när jag vaknade upp, hur vänner och familj reagerat osv.

Det var otroligt bra för mig att tänka igenom och förbereda mig. Och vilken nytta jag hade av denna blogg! Så, igår var det dags. Nervöst, men jag var så himla laddad. Det gick bra, kändes det som. Det kom så bra frågor. Ebbi var nöjd och ska skicka utvärdering senare. Men oj vad jag var trött efteråt. Det var en urladdning. Och en chans för mig att ge lite tillbaka till vården.

Fortsatte dagen med att träffa god väninna i Stockholm, vi gick på fotografiska museet och tittade i lite butiker, och hade tid att prata. En paus från vardagen hemma. Men oj vad dåligt plogat det var i Stockholm, vi plöjde fram i sockersnö på gatorna.