En (1) behandling kvar!

Har idag fått min näst sista cellgiftsbehandling (för denna gång, måste jag tillägga även om jag absolut inte försöker tänka så). Blodvärdena var bra igår så jag fick sms om att jag var välkommen idag.  Näst sista! Underbart. Har alltså idag fått den femte av de planerade sex cellgiftskurerna i efterbehandling efter operationen. Sen SKA det vara klart. Är nu ganska slak, slö, dovt illamående, men när man vet att det går över om två dygn så är det helt klart hanterbart. Pratade med ny kurator. Jag börjar misstänka att min mentala svacka kan komma efter att behandling är över, och det är inte ovanligt. Vi förbereder därför samtalsstöd som startar nästa gång jag ska till Kvinnokliniken igen. Underbara syster Karin fixar så min dag på sjukhuset blir så bra den bara kan vara!

Doktor Åsa och patient Åsa planerade idag för återgång till jobbet, det blir i december. Känns konstigt att tänka på det nu, men ska bli otroligt kul att träffa goa kollegor! Men nervöst. Kommer jag klara att jobba, fokusera på andra viktiga saker?

Är nu ikväll ganska upprymd över att åka till Uppsala i morgon. Jag ska gå på Uppsala Cancer Clinics:s invigning. Vill försöka hedra och glädjas med den fantastiska personalen som startat UCC och som jag till viss del träffade under mina operationsveckor.

Sen ser jag fram emot ett möte med en fantastisk Helena efteråt!

Jag märker att jag är otroligt stresskänslig just nu, beror säkert på cellgifterna. Starka ljud gör mig tokig, och när yngsta sonen far runt och är uppspeedad blir jag alldeles spattig, jag skriker åt dem att sluta och pulsen går upp i topp. Har också provat på att "jobba" lite ideellt några timmar per dag, svara på mail mm i gymnastikföreningen. Går väl bra, men direkt märks en lägre stresstålighet då jag nu vaknar på natten och funderar på det jag inte hunnit göra som jag ville göra, absolut helt frivilligt, men för att testa mig själv och bidra lite i en akut situation.