Smärtan börjar ge med sig, passage i tarmen, får börja dricka, slangar tas bort. Kanske, kanske kan jag få sova i min egen säng inatt?! Längtar hem till min fina familj som fixar allt. Och utan mamma-mormor vet jag inte hur det skulle gå.
Den 28 september 2011 ändrades mitt och min familjs liv drastiskt då vi fick veta att jag har bukhinnecancer. Jag fick cellgifter varannan vecka i Falun, väntade 7 månader på Hipec-operation i Uppsala som genomfördes den 16 april 2012 av Dr Haile Mahteme, därefter nya cellgifter i 4 månader. Hösten 2013, återfall... Jag vill försöka dela med mig med alla underbara vänner, kollegor, släktingar, hur livet fortsätter för oss mitt i detta ofattbara. Och att det kan gå att må bra i kaos.
4 kommentarer:
Fina Åsa så skönt att det börjar släppa! Och du har en fin familj! Don efter person :) Kram Pia
Å, Åsa! Jag ser först nu hur du har haft det! Så himla jobbigt. Alla besked och så den förfärliga smärtan! Käraste kära. Hoppas nu att det får vara lugnt ett tag. Jag tänker på dig! Stora kramar
Hoppas att du fick en skön helg hemma.
Önskar dig stolpe in, flera stycken i rad!
Kramar Karin
Kämpa på kära Åsa.
Ibland blir det så helt otroligt jobbigt med mamma, en bortskämd unge känns hon som jämförelse med dig. Vi som står bredvid och ser på. Och jag erkänner att vi vet inte vad ni går igenom. Men ni kan lära oss så mycket om att leva för dagen.
Kram kära Åsa! Jag hoppas du får några lugna veckor, månader och hinner landa med dig själv också.
Skicka en kommentar