Fjäll i vintersol

Såå underbart fint uppe i fjällen nu (vi är i södra delen av Sälenfjällen). Klara och Olof leker i snön och konstruerar snöhotell (med 10 bäddar, simbassäng, etc), och åker längd och slalom(alla), snowboard (K), och leker med ny leksakspistmaskin (O:s nya favvo-leksak). Själv försöker jag delta på skidor och i backen och promenera, men har lite svårt att dra in kall luft då det sticker i alla nervtrådar i hals och näsa pga biverkningar,  men om man ärvälinlindad så går det.

Klara på snow-board

Vy över Gammelsäterfjället

Olof i längdspåret

Att bli sjuk för att bli frisk

Cellgiftsbehandling idag (på sjukhuset) och fortsättning hemma till onsdag. Var osäker om de skulle ge mig då jag har lite feber och ont i halsen, ögoninflammation, men de ville köra. Blodvärdena var annars bra. Det är f-n så obehangligt att gå till sjukhuset på morgonen. Ett fysiskt obehag som startar redan dagen innan då jag börjar oroa mig för att må illa. Väl på plats är det än värre. Kan dock vara dels mentalt, så den sköterska som hjälper mig försöker peppa att vi vet ju att jag svarat så bra på behandlingen, så jag måste försöka se den som positiv.

Och det gör jag, logiskt sett. Men ändå. Det är så obehangligt att de facto ta gift. Hela kroppen mår konstigt, som myror i kroppen, illamåendet kommer direkt och håller i sig hela tiden, stickningar i främst fingrar och ansike vid minsta kallkänsla. Trött. Men jag har småsovit hela eftermiddagen. Skönt att jag är ensam några dagar (resten av familjen åkte till fjällen igår, och där har de det jättebra med snö, stugmys, omhuldade av pappa och mormor). Fick skjuts hem av vänväna Louise. Såå värmande att ha vänner som hjälper till med stort och smått när jag inte förmår själv.

Det är absurt att ta behandling(cellgift) och få massa annan medicin för att motverka biverkningar. Medicin mot medicin. Att bli sjuk (frivilligt) för att bli frisk.

Det är värre med behandlingarna nu. I början mådde hela jag så dåligt att en behandling inte gjorde saken värre. Nu mår jag rätt bra veckan före och när behandlingen ska till så faller jag så mycket djupare och blir så påmind om att jag egentligen är allvarligt sjuk, vilket jag emellanåt inte alls tänker på.

Att vara öppen för nya intryck

Vi har haft ett härligt 3,5-dagarsbesök av vänner från Paris, Siu lan (min fd klasskompis på ESTP), hennes man Pascal och son Eloi, 9 år kom för att ge oss lite stöd och energi. Det är så skönt med goda vänner som man bara kan vara med och fast vi inte träffats på mer än 1,5 år så kommer man så snabbt in i vänskapen och kan prata. Det blev såklart lite mycket aktiviteter för min del, men man vill ju att gästerna ska få med sig fina minnen hem. Och vila får jag göra nu.

Det härligaste är att de är så himla öppna för att prova på nytt och uppskattar så mycket det vi kanske tycker är vardagssaker. Vi bakade pepparkakshus, och gissa om de gick in i det med liv och lust:

En kväll var det ljusstöpning i garaget, de fick med sig 20 fina ljus och ett grenljus och tyckte det var helt fantastiskt. Siu och jag shoppade loss hos Nygårds-Annas lagerutförsäljning en dag. Vi var på bandyplanen alla tre dagarna, och gissa om bandy blev populärt! Eloi fick en bandyklubba och boll av Nils med sig hem, och han såg salig ut. Även Pascal var helt tagen, han hade åkt skridskor i ungdomen, men nu åkte han så han fick träningsvärk överallt. Den finaste turen var iallafall längdskidor i Sörskog. Där uppe är det jättefin vinter, och fredagen var magiskt med sol, med en lite kall vind. Vi åkte 5km-spåret hela gänget, även vår Olof och Eloi som aldrig åkt längdskidor.

Trots lite trötta på hemvägen var alla entusiastiska. Det blir en nyttig påminnelse för oss att saker som vi kanske tycker är vardagsgrejor tycker andra är helt fantastiskt. Ger en lite perspektiv på det vi har i Sverige och man kanske uppskattar det lite mer? När vi sedan nyttjat bastun hemma efterpå och en god renfile så tror jag att vi inte kunde få det bättre. Så roligt att kunna ge tillbaka lite efter alla fina besök vi fått och får hos dem. Merci très très chèrs amis pour l'amitié et la chance qu'on a de vous avoir comme amis!

"Jotob" skriver O

Underbara 5-åringen (som redan har en egen Spotify-spellista och en egen spelvärld i Minecraft...) vill titta på idolen Eric Saade på datorn. Vi har inte tid att hjälpa, men efter en stund kollar Sole vad O håller på med, och ser denna under bara skrivning i sökfältet! Läses såklart med "o" som i sol eller ros, och då får man den logiska stavningen av youtube, eller hur? Jag fullkomligt älskar när barnen lär sig skriva, de stavar såå enkelt och självklart, och int' är det lätt med alla engelska ord vi vuxna svänger oss med!